Igår stod det lite julbak på schemat och vi bakade saffranskaka här hemma. Mathias och jag hamnade i en disskusion angående smaker, han undrade nämligen om det kanske skulle vara gott med saffranskaka och ädelostsås som var kvar efter lördagens middag. Nej det går inte tyckte jag, man ska inte förstöra god kaka men han envisades med att prova och han envisades med att det visst var gott också. Hans argumment var att saffranskakan var supergod och såsen var supergod så det kunde ju inte bli annat än enastående. Föresten så äter ju jag pepparkakor med ädelost och brieost med marmelad! Mitt motargument blev att eftersom saffranskakan var så god och eftersom att han älskar bearnaisesås så mycket så kan det ju inte bli annat än en succe? Samma sak som med ädelosten. Visst, han var ju tvungen att prova det också och vad blev betyget? Inte alls speciellt gott. 1-0till mig:)
Igår hände det hemskaste hemska mig på kvällen. Jag blir skakis när jag tänker på det. Mathias skulla bada Noah och jag skulle ta bilen till ica för att köpa frimärken. Halvmörkt ute, lite regnigt, sätter mig i bilen och åker. Parkerar på en relativt tom parkering hoppar ur bilen och vad ser jag?? Jag har släpkärran påkopplad! Hur i hela världen har jag tagit mig till ica utan att märka att jag har kärran med mig? PANIK, jag har aldrig någonsin kört med kärra och kan defenitivt inte backa med en. Gjorde några tappra försök iallafall (jag undrar hur många som stod i fönstren och tittade på mig) När jag tillslut var gråtfärdig och tänkte överge bilen där den stod (för nej, jag hade ingen mobil med mig heller) kom det en räddande ängel från ica som hjälpte mig att vända bilen så att jag kunde åka hem. Hela kvällen var jag i chocktillstånd. Och ok, det kanske inte var det hemskaste hemska som skulle kunna ha hänt men för mig var det en nära döden upplevelse. Nu ska jag göra ett nytt försök att åka till ica, utan släpvagn, och med lätt förklädnad tror jag.
