angeline

Jag har ett helt vanligt liv, inte spännande inte tråkigt, i en mellanmindre stad. Jag har en fin familj bestående av mig min sambo och våran son. Det pratas om ett till barn men egentligen vill jag kanske bara ha ett, fast det är inte tillåtet att prata högt om. klart man ska ha iallafall två barn. Klart grabben ska ha ett syskon. Villa har vi också, för det ska man ha. Kanske köpte vi ett något för litet hus, kanske var vi för optimistiska när vi tänkte att vi kunde renovera hela huset. Tid och pengar behöver man, tid och pengar har man inte. Ett år har vi snart bott här, då trodde väl lilla jag att allt skulle vara nytt och fint. Istället står ett och ett halv rum färdigt. Men vi har ju hela livet på oss. Vovve har vi dock inte och vovve lär det inte bli. Det skulle aldrig falla mig in att gå upp halv fem på morgonen i ösregn för att rasta en byracka.

Jag jobbar inom industrin. Jag har världens bästa arbetskamrater och jag trivs på mitt jobb, men det är väl inget drömjobb ändå. Jag skulle ha ett eget litet konditori nånstans där jag bakade cupcakes och tårtor "the passion of my life" Lyckan är att stå i mitt kök med min fina mintgröna kitchhen aid. Då mår jag bra.

Sen mina fritidsintressen, har jag sådana? Jag älskar att träna, jag hatar att träna, träna måste man för annars kan man inte äta gott. Jag älskar min familj, min underbara lilla familj, utan er är jag ingen.

Så för att sammanfatta, jag har inget perfekt liv, men jag gillar mitt liv. Jag är envis, jag är tjurskallig, jag är för snäll, jag är rolig, jag blir lätt deppig, jag blir lätt glad, jag är jag och det här är min historia...