Är känslomässigt inte lika stark som i förra inlägget idag. Om det beror på nån hormonell obalans (mitt i månaden) eller virrvarret av känslor som åker bergodalbana i min kropp vet jag inte. Ibland vill jag bara ställa mig på altanen och skrika rakt ut allt vad jag orkar. Hoppas att det ska lätta lite. Tänk om man kunde veta hur man ville att livet skulle se ut, och sen veta hur man skulle få det. Största dilemmat.
Skönt att barnen kom idag och sken upp min värld lite. Popcorn och space buddies. Imorgon kör vi tivoli och simskola. Trevligare helg☺️
